Norje Sunnansund – då till nu
av Hans-Erik Persson, via Stefan Sjöberg.
1950-talet
I mitten av 1950 talet arrenderade ”Handlaren i Norje” Norje Boke området för att öppna en camping. Han byggde en kiosk nere vid stranden (f.d. Norje Boke Strandcafé?), samt styckade upp södra delen av området till tomter som han sedan arrenderade ut. Detta blev som en chock för Norjeborna, dom hade ju Norje Havsbad. Markägarna runtomkring fattade galoppen och styckade upp sina betesmarker, som snabbt visade sig vara bra, då efterfrågan var stor.
Följande områden bildades:
- Norje Boke (nuvarande camping med stugområde)
- Lagunen (söder om Norje Boke)
- Monsunen (söder om Lagunen)
- Sunnansund (väster om Norje Boke, och närmast E22).
Mellan Norje Boke och Lagunen tillkom ett kommunalt område som sedermera räknas till Norje Boke.
1960 talet – stugföreningen bildas
I slutet av 1960 talet bildades Sunnansunds stugförening och dess interimsstyrelse bestod av följande:
- Ordförande Per Persson
- Kassör Nils Johansson
- Sekreterare Hans-E Persson
- Ledamot Allan Mattsson
- Ledamot Gösta Enarsson.
1970-talet
I början av 1970-talet lät man uppföra den första dansbanan med hjälp av en byggmästare som skaffade föreningen rivningsvirke. Det överblivna virket användes för att bygga flakar som användes som badbrygga (landfästet finns kvar än idag). 2 stegar tillverkades av smeden Gösta Hermansson mot en materialkostnad av 75 kronor/styck. Klagomål kom från en i styrelsen, både på priset och på att han själv och hans fru fick ont i fötterna då trappstegen var tillverkad av rundjärn.
Samma höst när bryggan var upptagen för säsongen lät han meddela att han skulle ta med stegarna till sin ”verkstad” och svetsa dit plattjärn på stegen för att underlätta. Detta blev väldigt bra, men till kassören kom en räkning på 980kr (på en tid då föreningskassan endast hade 460 kr). Ordförande, sekreteraren och dåvarande kassören lånade ut pengar så att räkningen kunde betalas, därefter bestämdes det att tillstånd skulle sökas för lotteriverksamhet om 5000 lotter för att få in pengar till föreningen. Lotteriet gick bra och inbringade föreningen inte mindre än 2300 kr till föreningen, och pengarna från de tre som hade lånat ut pengar till föreningen kunde återbetalas.
I slutet av 50-talet och början av 60-talet lät kommunen en byggmästare från Växjö bygga ca 40 stugor för uthyrning (det så kallade kommunala området mellan Norje Boke och Lagunen), samme byggmästare arrenderade alla tomterna i Södra rondellen vid Utsiktsvägen (nuvarande Mastvägen) på Sunnansundsområdet och lät bebygga alla med identiska stugor som han uppförde åt kommunen. När arrendet gick ut, såldes stugorna. Något underhåll gjordes knappast varför de var i mycket dåligt skick. De första stugorna på Sunnansund var raden mitt emot dansbanan (Havsgårdsvägen) i slutet på 50-talet. 1963 utarrenderades de sista tomterna där, 236 och 237. Därefter tillkom raden väster om Utsiktsvägen bara något år senare.
Dansbanan – ett svartbygge
Året efter att dansbanan hade upprättats blev styrelsen nedkallad till kommunkamreren i Gammalstorps kommun (numera del i Sölvesborgs kommun) för att bygget hade upprättats på ett s.k. grönområde och för att byggtillstånd saknades (ett s.k. svartbygge). Grönområden skulle uppfylla kriterier för rekreation och motion, vilket faktiskt dansbanan uppfyllde (ute i friska luften och rörde på sig). När det gällde svartbyggesanklagelserna så ifrågasatte då styrelsen om det fanns bygglov på en svart stuga som var belägen på en ö i infarten till Pukaviksbukten (passande nog var denna kamrerens och saknade tillstånd) varför svartbyggeanklagelserna mot dansbanan lades ner.
1980-talet
Ca 12 år senare, 1983, började golvet på dansbanan att svikta, varför det bestämdes om en omläggning av pallningen och att nytt golv skulle läggas, samt en tillbyggnad av ett förråd bakom scenen. Anslaget till förrådet beräknades till ca 3 000 kr, men tyvärr spred illasinnade medlemmar i föreningen rykten om att bygget skulle komma att kosta 20 000 kr. Här stämde man snabbt i bäcken och uppvisade materialfakturor på 2 860 kr (dvs 140 kr under beräkningen) vilket då kassören gav Lennart Grundström som tack för transporter som utförts med hans bil och släp.
1988 året anslöts området till kommunalt året-runt vatten. 1989 fick Sunnansundsborna möjlighet att friköpa sina tomter, vilket medförde många om och tillbyggnader av stugorna på området. Utedassen försvann och WC & duschar installerades. Tvåkammarbrunnar och septitankar grävdes ned i stor omfattning.
1990-talet
Under vinterstormarna detta år skadades strandremsan, björken till vänster om brofästet till den s.k. cementbryggan höll på att välta, rötterna var bara i vatten och saknade jord. Det behövdes sten, och sten fanns i ”Connys park” där bönderna lagt ihop ett stenröse. Thomas Sjöberg trädde in och ställde upp med grävmaskin & dumpers för att transportera och lägga ut sten på de värst utsatta delarna av vår strandremsa. Björken klarade sig tex. och står kvar än idag. Som tack för hjälpen erhöll Thomas en utskällning av stugägare i närheten för att den gröna mossan på marken hade förstörts när han körde över gräsytan med sin larvförsedda grävmaskin. Som alla förstår så syntes det nästkommande sommar inga spår av detta – naturen läker kvickt.
I början av 90 talet bestämdes det om (och inköptes) tak till dansbanan. Nu när föreningen var ägare till grönområdena mellan tomterna bestämde man på årsmötet att medlemmarna i föreningen själva skulle ta ansvar för underhåll och skötsel av ytorna.
Det nya millenniet
I slutet av 1990-talet/början av 2000-talet gjordes åter en utbyggnad vid scenen, förrådsutrymme till vägsamfälligheten samt fikarum och toalett åt orkestrarna. Även en boulebana anlades i dansbanans närhet och lekgrejor för barn vid stranden införskaffades.
Dansbanans betydelse för området
Under alla dessa år som vi har haft dansbanan, varit både nöjsamt samt socialt och plats för våra årsmöten. Vi började i liten skala med 3 danskvällar med säsongsstart midsommarafton. Midsommar förmiddag klädde vi stången och dekorerade dansbanan. På eftermiddagen blev det dans och ringlekar kring stången för alla barnen. Det gick trögt i början, inte minst ekonomiskt, de enda inkomsterna vi hade för att bekosta det var lottförsäljning, så det fick bli enmansorkester, där Gösta “spelman” Andersson anlitades. Det kom faktiskt klagomål från en närboende stugägare på musiken – han frös om händerna när han hade dem i diskbaljan och Gösta spelade “Räven raskar över isen”.
Så småningom gick det bättre och det utökades till 4 danskvällar som sedermera kompletterades med grisfest och skaldjursafton. Musiken förbättrades också tack vare att ett flertal eldsjälar ställde upp för föreningen. Bland orkestrarna som anlitats under åren kan flera nämnas, förutom Gösta “spelman” Andersson, så har även “Vera och Torsten” , Bert Idoffs och Hakon Svärd med flera flitigt anlitats. Dansbanan har haft en stor betydelse, inte minst socialt, då man där har kunnat träffas, haft kul, och lärt känna varandra. Under alla dessa år har inga “incidenter” uppstått utan allt har gått lugnt och sansat till. När vi sökte tillstånd för vårt 5000 lotters lotteri fick föreningen t.o.m. beröm av polischefen i Sölvesborg. Han hade själv varit på Sunnansund och dansat och haft roligt i samband med kalas hos en stugägare.
Så ställ nu alla upp och för traditionen vidare!